Ibland känns allt tungt, din diabetes är din värsta fiende och inget går som du tänkt dig. Smarta Diabetikers Hanna Boëthius skriver här om hur hon agerar när det gäller det mentala kring diabetes.
Jag kan med gott samvete påstå att jag gjort en 180 graders vändning när det kommer till den mentala biten av diabetes!
Ofta är den mentala biten den allra jobbigaste när man lever med diabetes, eller någon annan kronisk sjukdom. Man får aldrig en paus, inte ens för en sekund, blodsockervärdena är inte alltid det man hoppas på eller vill ha. Det BLIR tungt att bära i längden, det kan ingen hävda något emot.
Jag vet hur nattsvart det kan kännas att leva med diabetes. Jag har haft typ 1-diabetes sedan 1985, när jag var två år. Under några år i tonåren var allt så jobbigt att jag bara gav upp allt som hade med diabetes att göra. Tog insulin när andan föll på, mätte aldrig blodsockret. Och det höll ju. Ett tag. Tills jag svimmade på tågstationen av en insulinkänning, och inte långt därefter blev inlagd på intensiven i över en vecka p.g.a. DKA.
Då känner man sig rätt motarbetad och tycker det mesta med diabetes är det jobbigaste som finns i hela världen.
Hur kommer det sig då att jag nu har friska blodsockervärden, och känner att livet med diabetes för det mesta är helt okey?
Den mentala biten är ett pågående arbete som måste göras varje dag. Varje dag är en ny chans att göra bra val. Man måste inse att man inte jobbar mot diabetes utan snarare med sig själv. Visst, ingen väljer att leva med diabetes, men det finns olika sätt att hantera det ödet också.
Att acceptera sin sjukdom är ofta en sak man får höra när det känns som allra mörkast. Just då känns den kommentaren som en blöt lovikavante i ansiktet, ungefär. Men det är verkligen nyckeln till att kunna börja må bättre!
Det första steget är att inte motarbeta sin diabetes, sin situation och de utmaningar man har i sitt dagliga liv. Lättare sagt än gjort, jag vet. Till exempel när man ser ett oönskat värde på blodsockermätaren, istället för att reagera argt och genast skylla på diabetesen “för jag har då gjort allt rätt, det är diabetesen det är fel på” så finns det andra sätt att se på det. Tänk istället själv tillbaka på vad du gjort under dagen, vad gjorde du annorlunda än förra gången när det faktiskt gick som du ville? Och, ännu bättre, vad kan du förbättra nästa gång du står inför samma val?
Det handlar mycket om din egen attityd; ser man sin situation som en motståndare eller till och med fiende som aldrig beter sig och man inte kan samarbeta med, då är det ju precis det man får tillbaka. Att “hata diabetes” kommer du inte få något för, ingen kommer att tacka dig för att du “hatade” din sjukdom mest av alla. Vad du däremot kommer att bli uppskattad för, av både dig själv och andra, är när du tar tag i det svåra och vänder på det så att det fungerar för dig.
Istället för att se ditt liv som en monstermatch mellan Jag vs Diabetes så måste man inse att det är en del utav den man är. Det spelar ingen roll vad du tycker i dagsläget. Ni måste jobba tillsammans mot era mål istället för att du hela tiden ska försöka slå ner diabetesmonstret. Ju hårdare och mer du slår, desto fler gånger kommer du att känna dig besegrad och slagen. Och ju fler gånger kommer det kännas som om diabetesen hävdar sig mot dig och ditt hårda jobb.
För vissa är en diabetesdiagnos en riktig välsignelse. Tro det eller ej, men det är många även i våra grupper som vittnar om att de äntligen fått chansen att börja ta hand om sig själva, äta bättre (LCHF), motionera, ta rätt kosttillskott, eventuellt gå ner i vikt etc. Man får chansen att vidga sina vyer, ifrågasätta gamla värderingar, kontakt med folk du aldrig hade träffat annars, känna nya känslor, och lära känna sig själv och sin kropp bättre än någonsin. Och mycket bättre än de flesta andra får chansen att göra.
Vad finns det för saker och rutiner man kan göra eller följa för att kunna börja må bättre med diabetes då?
Rätt utrustning
Aldrig känner man sig så motarbetad om man inte har rätt utrustning för att kunna ta hand om diabetes! Se till att du har insulinsorter (eller annan medicin) som passar dig och ditt liv, tillräckligt med teststickor och en blodsockermätare som passar dig. Vill du ha ännu bättre koll, kan du påtala att du behöver en kontinuerlig blodsockermätare eller Freestyle Libre. Det kan vara svårt i vissa delar av landet, men frågar man inte så vet de ju inte om att det finns en efterfrågan heller.
Vad skulle hjälpa just dig att må bättre?
LCHF
En av grundstenarna till ett bra liv med diabetes är enligt mig att man äter LCHF eller lågkolhydratkost. För mig är det och var det det absolut bästa knepet att få bättre kontroll på blodsockervärdena och därigenom bli mer motiverad att fortsätta jobba på dem.
Hur håller jag mig då ifrån allt det “goda” som “alla andra” “kan” äta? Enkelt: jag vet precis hur dåligt jag kommer att må efteråt. Och tittar man noga ser man att “alla andra” inte heller mår särskilt bra efter… Jag vet att jag mår mycket bättre om jag håller mig till sådan mat jag mår bra utav. Det är ett aktivt val i varje social situation, men det är ett val jag gärna väljer.
Fasta
Att fasta kan vara bra för både typ 1or och typ 2or, med förbehållet att typ1or givetvis behöver lite mer både förberedelse och arbete. Men för mig har jag inte hittat något annat som hjälper mig så mycket med insulinresistensen som fastande gör! Att det dessutom kommer med en hel drös andra positiva biverkningar är ju bara bra.
Om du är intresserad, fråga oss gärna i gruppen hur vi andra gör med fasta.
Sinnesnärvaro
Om man hela tiden tänker på att diabetes är något man måste leva med hela livet blir det snabbt jobbigt. Det är mycket enklare att leva för stunden, göra smarta val dagligen och försöka göra så himla gott man kan vareviga dag. Det blir inte alltid perfekt, ibland blir det inte ens i närheten, men ofta om man börjar på ny kula varje dag kan man tackla den dagens problem lättare än om man oroar sig för framtiden eller har ångest för de val man gjort innan. Som sagt, varje dag är en ny chans att göra bra, eller bättre, val.
Avkoppling/Meditation
Stress är blodsockrets fiende Nummer Ett! Även om du “bara” har lite vardagsstress på jobbet eller dylikt så kan blodsockret vara det första beviset. Att regelbundet slappna av, stressa av och ta det lugnt är som medicin för en diabetiker.
Hur gör man det då? Tja, man får prova sig fram till vad som fungerar för en själv. Några förslag är andningsövningar, göra något man verkligen tycker om, eller till och med meditation. Det finns guidade meditationer på YouTube om man vill prova, till exempel!
Träna/Promenader/Yoga
Att röra på sig är jätteviktigt för kroppen i allmänhet, men även för blodsockret och insulinkänsligheten. Det behöver inte vara jobbigare än en promenad om dagen, även om man givetvis ska hitta en träningsform som passar just en själv. Några tips är yoga (sinnesnärvaro, avslappning OCH motion i ett!), leka med barn/barnbarn, gym, trädgårdsarbete, fotboll, tennis, badminton, löpträning… Hitta gärna någon som kan peppa dig att hålla igång!
Support
Att gå och prata med någon är ett annat sätt att bli av med frustrationen. Frustration är det samma som stress, och inget bra för jämna blodsockerkurvor! Hitta en kurator, coach, eller varför inte en av Smartas kontaktpersoner du känner förtroende för och få lite mer personlig support än vad vi kan erbjuda i våra grupper.
FIRA VARENDA LITEN VINST!
Det här är nästan det allra viktigaste, speciellt när man börjar bli vän med diabetes: fira! Fira ett bra blodsockervärde, fira att du gjorde rätt val på lunchen. Fira att du kom ihåg att ta din medicin, eller att du kollade blodsockret en gång mer än vad du gjorde igår. Fira allt!
Med fira menar jag inte nödvändigtvis med mat. Ge dig själv en high five, en klapp på axeln, köp något du velat ha, var kreativ en stund… Belöna dig på ett sätt som får dig att känna dig uppskattad av och med dig själv!
Man kan bara göra sitt bästa, och när man kommer på, bit efter bit, vad det är som fungerar för en själv så kan livet med diabetes faktiskt bli rätt så bra, ändå.
Har du något mer förslag på hur man kan göra livet med diabetes lite lättare för sig?