I början av 2016 spreds några artiklar ang risker med LCHF och ketoacidos. Smarta Diabetiker beslöt sig då för att göra ett officiellt uttalande. Det innehåller mycket bra information och länkar till studier som kan vara bra att ha!

Med anledning av att det publicerats två ganska slarvigt skrivna och tydligt LCHF-kritiska artiklar i “Dagens Diabetes” bemöter vi nedan några av de påståenden och slutsatser som dragits samt ger vår syn på saken.

I den första artikeln belyser Stig Attvall och Johan Jendle farorna med så kallad euglykemisk ketoacidos, en sällsynt variant av ketoacidos där blodsockret är förhållandevis lågt, vilket kan göra att den utsatte inte förstår att det handlar om en acidos.

Redan 1973 beskrev Munro et al 211 fall av DKA, varav 37 var normoglykemiska. Orsaker till det relativt normala eller låga blodsockret i dessa fall är lågt intag av kalorier, kolhydrater, med samtidigt relativ svält och ofta utlöst av fortsatt svält och fortsatt samtidig kräkning, oftast tillsammans med för lite insulin-tillförsel. Ofta är det patienter med T1DM som sällan mäter blodsocker, engång varannan dag eller var-varannan vecka

Först och främst är det viktigt att poängtera att det är 37 episoder som avses medan antalet patienter endast var 17 stycken. Eftersom ett blodsocker mellan 11 och 15 knappast kan anses vara normoglykemiska har man senare kommit fram till att endast 16 av dessa 37 episoder kan anses vara sann euglykemisk DKA med ett blodsocker under 11.1 mmol/l, vilket  ju även är artikelförfattarnas definition. Hur många patienter som nu kvarstår framkommer dock inte.

I studien går det att läsa följande:

• Av de 17 ursprungliga patienterna var 11 kvinnor.

• 12 patienter hade en episod, två patienter hade två episoder, två patienter hade tre episoder och en patient hade hela 15 episoder.

• Samtliga patienter var mellan 10 och 28 år.

• 32 av 36 episoder innefattade kräkningar som varat mellan 8 timmar till 6 dagar.

• I 4 av de 5 fall som inte innefattade kräkningar hade patienten minskat kolhydratintag pga illamående.

• 3 patienter var gravida.

• 8 episoder associerades med infektion och 2 med insulinresistens.

I dessa episoder är det alltså inte tal om någon särskild kosthållning, men med lite (o)vilja skulle man kanske kunna kalla det för ett reducerat kolhydratintag (orsakat av kräkningar).  De flesta patienter hade mycket dålig blodsockerkontroll och flera episoder handlade om ren svält. Lägg det på minnet då vi berör det längre ner i texten.

En intressant slutsats från studien är att nedsatt mental förmåga, som man ibland ser vid DKA, verkar korrelera med högt blodsocker.  

LCHF (Low Carbohydrate High Fat) innebär kost med hög mängd fett och en liten mängd kolhydrater. Hjärnan måste ha glukos, kolhydrater, som en obligat energi-källa – på samma sätt som hjärnan måste ha syrgas för att förhindra hjärnskada. Kroppen i övrigt måste också ha tillgång till kolhydrater.

En vuxen persons hjärna anses 120 gram glukos per dag, dvs 60% av kroppens totala glukosbehov. Vid intag av mindre än 120 g glukos tillverkar kroppen själv glukos i levern, då bryts fettväv och muskler ner genom glukoneogenes i levern från bland annat glycerol i fettväv och alanin från muskler. Nordiska näringsrekommendationerna från 2012 ger en mer flexibel rekommendation 45-60% energiprocent från kolhydrater. Socialstyrelsens vägledning Kost vid diabetes anger, att kolhydratinnehållet kan tillåtas gå ner till 30-40% kolhydrater.

Här påstås det felaktigt att hjärnan och kroppen måste ha kolhydrater  eftersom man annars bryter ner fett och muskler via glukoneogenesen. Vi vill belysa att lågkolhydratkost faktiskt är muskelbesparande jämfört med traditionell kost, och att både hjärnan och kroppen till stor del kan använda ketoner som energikälla istället för glukos. Detta minskar det dagliga behovet av glukos från 120g till cirka 20-30 gram, och den mängden blodsocker kan vi mycket riktigt tillverka via GNG. Således blir det essentiella behovet av kolhydrater 0 gram.

Nordiska näringsrekommendationerna påtalar dessutom att 50 till 100 gram kolhydrater per dag är fullt tillräckligt för att undvika ketos hos både vuxna och barn.

Om individ med T1DM äter för lite kolhydrater, så tillverkar kroppen kolhydrater av fett och protein, dvs man måste ta insulin även till en måltid utan kolhydrater. Det behövs samma insulinmängd till 100 kcal av fett och protein som till 10 g kolhydrater.

Om vi tar en “vanlig diabetiker” med en kolhydratkvot på 10 skulle det innebära att denne skulle behöva 1 enhet insulin till 100 kcal “fett och protein”. Om vi för enkelhetens skull tänker att personens dagliga totala kaloribehov är ~2000 kcal, skulle det innebära 20 enheter insulin även om måltiderna bara bestod av “fett och protein”.

Det stämmer att man behöver insulin även om man inte äter kolhydrater. Detta kallas basaldos eller långtidsverkande insulin och är inte direkt någon nyhet. Och man behöver mycket riktigt en viss mängd måltidsinsulin även när man bara äter protein och fett, men inte på långa vägar 1 enhet per 100 kcal.

Protein är till 60 % glukogent, och fett endast till försumbara 10 %. Om vi återgår till personen i vårt exempel skulle denne kunna äta 100g protein och 175g fett för att täcka upp sitt dagliga kaloribehov, vilket då skulle resultera i en blodsockerhöjning motsvarande 77.5g kolhydrater (60g + 17.5g). I runda slängar åtta enheter insulin med en kolhydratkvot på 10.

Det verkar här som att man slarvigt växlar mellan “fett och protein” som bryts ner till glukos via GNG med “fett och protein” man äter vid måltider. Det är ett anmärkningsvärt och potentiellt livsfarligt påstående då det står skrivet som att 14g smör skulle kräva lika mycket insulin som 10g kolhydrater, något som antagligen skulle resultera i en allvarlig hypoglykemi för den som följer det rådet.

Vi kan sedan läsa om Ragnar Hanås som rapporterar om, främst unga kvinnor, som enligt egen utsago har ätit LCHF och råkat ut för ketoacidos. Här vore det intressant att få ta del av fallbeskrivningarna då jag undrar om det är klarlagt att de åt LCHF eller om det var frågan om svältkost som vi ju tidigare var inne på. Insulinbantning är inte heller ett helt okänt begrepp, med ett stort mörkertal av främst unga kvinnor som försöker tappa vikt genom att strunta i att ta sitt insulin.


Det föreligger 100-tal fallrapporter av normoglykemisk ketoacidos vid behandling med SGLT-2-hämmare

Ja, man får verkligen vara försiktig med läkemedelsbolagens produkter. Inte sällan starka preparat med olustiga biverkningar.

Så måste de eventuella risker som kan finnas med en ketogen diet rimligen också vägas mot de hälsofördelar som kosten medför. Förutom ett stabilare blodsocker verkar ketoner även skydda mot hjärnskador och ger ett visst  skydd mot diabetesneuropati. Att ha ketoner i blodet och vara anpassad till att kunna använda dem ger också ett skydd mot allvarliga hypoglykemier eftersom hjärnan då kan använda ketoner som energi när blodsockernivåerna sjunker för lågt. Några frågeställningar som måste ställas är:

• I hur stor utsträckning inträffar DKA hos de som äter enligt tallriksmodellen?

• I hur stor utsträckning drabbas man av hypoglykemier i de båda kosthållningarna? Vilken typ av kost ger flest och snabbast blodsockersvängningar?

• Hur är det med skador på ögon och kärl, samt andra komplikatoner? Dessa bör rimligen också minska drastiskt med tanke på de hälsofördelar och förbättrade HbA1c-nivåer en lågkolhydratkost nästan alltid ger.

Även om det i grund och botten är en god idé att upplysa om de många faror som en diabetiker kan stöta på i sin vardag, så anser vi att det är högst olämpligt att uttrycka sig såpass slarvigt när man talar om ketos och ketoacidos. Detta  resulterar i missförstånd och skrämmer upp diabetiker i onödan.

Då diabetiker i slutändan behandlar sig själva är det viktigt att den information som går ut är saklig och korrekt. Skulle det finnas några faror förenat med vår kosthållning vill vi självklart att dessa ska identifieras så att vi kan vidta åtgärder för att skydda oss i möjligaste mån.  Vi påstår alltså inte att euglykemisk DKA är en myt, men slutsatsen utifrån den information som presenterats i Dagens Diabetes måste bli att unga människor behöver upplysas om vikten av att ta sitt insulin, samt att man ska vara försiktig med läkemedel. Vid sjukdom kan man ta det säkra före det osäkra genom att öka kolhydratintaget och insulindoserna något, samt vara uppmärksam vid illamående eller graviditet. Och som alltid är blodsockerkontroll är A och O oavsett kosthållning.

Den andra artikeln är ett sammelsurium av härskartekniker och rena falsarier. Efter att vi fått reda på att vi egentligen bara är läsokunniga refereras en studie där “patienter med T1D som valde LCHF kost utvecklade en negativ inställning till kosten”.

Den läskunniga ser att i studien, som främst handlade om kolhydraträkning, delades deltagarna (hela åtta till antalet!) upp i två grupper där den ena fick restriktioner på kolhydratintaget till maximalt 75g. Detta är för det första inte LCHF enligt gängse uppfattning, och för det andra fick de inte välja sin kosthållning själv. Vad man också kan läsa sig till är att deltagarna i båda grupperna hade negativa associationer till kolhydrater. Det är inte heller helt otänkbart att övergångsbesvären som inträffar när man växlar mellan olika kosthållningar ledde till en mer negativ upplevelse av dieten.


Both groups viewed carbohydrates negatively once they associated blood glucose levels and carbohydrates specifically.

While most of the LCC group reported feeling ‘starving’ at the beginning of the trial, this was largely because they had difficulty with substituting high-carbohydrate foods and simply reduced their overall intake.

Leksell hänvisar också till en annan studie där det enligt henne “framkommer det att utvecklande av metabolisk acidos är stressande och ett trauma speciellt om inte barnet samtidigt har högt blodsocker.”

Vad vi kan läsa behandlar studien inte blodsockernivåer alls. Det som har stressat en del föräldrar var att de vid första episoden av DKA inte förstod vad som hände – de hade för dålig kunskap om DKA helt enkelt. Inte heller har studien något med lågkolhydratkost att göra.

Detta är i högsta grad cherry picking och ett tydligt symptom av konfirmationsbias. Letar man tillräckligt länge och tar saker ur kontext kan man enkelt få stöd för även de vildaste av sina fantasier.  För nöjes skull kan vi titta på en tidigare studie där Leksell varit inblandad, där de fastslår att återkommande hypoglykemier minskar livskvaliteten hos diabetiker.

We conclude that a satisfactory metabolic control with a minimum of hypoglycaemic episodes is desirable not only to prevent late complications but also because poor metabolic control seems to be one reason why diabetic patients experience a poorer quality of life.


Nu är vi kanske inga experter, men är det inte kolhydrater och insulin som har kraftigast påverkan på blodsockret? Minskar man på dessa två komponenter genom att äta lågkolhydratkost så stabiliseras blodsockret varvid hypoglykemiska episoder minskar.

Artiklarna är bara ytterligare ett led i nedsvärtningen av LCHF baserat på missförstånd och okunskap, något som vi ju sett förut. Även om det kan finnas frågetecken kring exempelvis huruvida insulinkoncentrationerna i pankreas kan bli för låga hos en del individer vid för strikt lågkolhydratkost, så riskerar man med publikationer som dessa att skrämma iväg diabetiker från en kosthållning som drastiskt kan förbättra deras hälsa.  Vi vill även poängtera att LCHF inte är någon tävling i vem som kan äta minst kolhydrater, utan ett verktyg för att stabilisera blodsockret.

Smarta Diabetiker