Varför är ett svängande blodsocker farligt?
En välgjord brittisk studie visar att svängande blodsocker skadar endotelfunktionen (kärlväggens funktion) mer och orsakar större oxidativ stress än ett stadigt om än högt blodsockervärde.
Man har mätt två av de viktigaste faktorerna för utvecklande av hjärtkärlsjukdom genom att undersöka endotelfunktionen och graden av oxidativ stress vid blodsocker på 10 respektive 15 mmol/l hos såväl diabetiker typ 2 som hos friska individer. Under testerna höll man insulinnivåerna normala genom att ge somatostastin, en substans som håller insulinet normalt. Endotelfunktionen undersöktes som flödesmedierad kärlvidgning och oxidativ stress genom mätning av plasma 3–nitrotyroxine och 24 timmars urinutsöndring av fritt 8-iso PGF2 alpha.
Djurstudier har visat att vissa inflammatoriska metabola vägar aktiveras vid «spikarna». Detta är förmodligen sekundärt till mängden fria radikaler och ökad glukosbelastning. Vid diabetes finns bevis för att överproduktion av fria radikaler är intimt relaterad till utvecklingen av komplikationer.
Under perioden med svängande blodsocker återgick inte nitrotyroxin och endotelfunktion till normala värden trots normalt blodsocker hos såväl diabetiker som hos friska individer. Båda faktorerna var sämre vid svängande blodsocker än vid konstanta nivåer på 10 resp 15 mmol/l och ju högre blodsockernivå ju sämre funktion, vilket inte var förvånande.
Man spekulerar i förekomsten av två parallella metabola vägar som fungerar samtidigt. Den ena sätts igång vid de snabba glukosstegringarna (spikarna) och den andra är långverkande, ger utslag vid kronisk förhöjda blodsockernivåer och ger glykerande(sockerbelagda) skador på mitokondrierna.
C-vitamin skyddar om blodsockret inte är högt
Samtidig intravenös tillförsel av vitamin C kunde upphäva den oxidativa stressen hos såväl diabetiker som hos normala individer. Vidare fann man att C-vitamin inte kunde återställa kärlväggsfunktionen så länge blodsockret var förhöjt hos diabetikerna. Det krävdes alltså normalt blodsocker för att C-vitaminet skulle vara effektivt. Vitamin C liknar glukosmolekylen och kan sätta sig på samma receptorer. Vitamin C är en kraftig antioxidant. Kroppens egen antioxidant glutation neutraliserar normalt sett glukosmolekylens metabolit (nedbrytningsprodukt).
Det innebär att HbA1c, som speglar ett genomsnittligt blodsockervärde under 2-3 månader, inte är lika utslagsgivande för uppkomst av kärlskador som höga tillfälliga blodsockertoppar (spikes). Fasteblodsocker i sin tur är inte lika utslagsgivande som blodsockernivåerna efter måltid (postprandial hyper glycemi) för risken att utveckla makrokärlskador såsom hjärtinfarkt och stroke. Såväl fasteblodsocker som HbA1c är de vanligaste biologiska markörerna i klinisk verksamhet, men speglar således mindre bra riskerna för såväl mikrokärlsskador (näthinna, njurar, fötter) som makrokärlsskador.
Forskarna drar slutsatsen av denna studie att det är viktigare än man tidigare trott med stabilablodsockernivåer. Man vet att oxidativ stress verkar vara den viktigaste faktorn, och denna studie visade att den oxidativa stressen kan hävas med vitamin C, om blodsockernivån är normal och stabil.
I detta ser jag den klara positiva verkan av en normal stabil blodsockernivå, vilket endast kan åstadkommas med en relativt strikt lågkolhydratkost.
SKRIBENT:
Agneta Schnittger, gynekolog och forskare med vidareutbildning inom nutrition och diabetes.